jag kan sitta själv i parken tills solen ändrat färg in i mitt hår, jag kan offra allt jag har för ingenting när jag sträcker mig så långt det går

skrivit klart min novell!, behövs bara ett par ändringar.. iallafall, snart ska jag och pappa ut i skogen och vandra med en termos med varm choklad och mackor nerpackat i ryggsäcken.. som en paus från pluggandet.. tar med min analoga kamera som jag hittade i pappas garderob härom dagen.. har en digital systemkamera redan men det blir liksom en helt annan känsla med analogt. där har man oftast bara 24 bilder som man varken kan radera eller se förns man framkallar, så det blir en tanke bakom varje bild. underbart!